Det är 2024, i Gaza pågår ett folkmord och i Malmö ägnar sig kommunen åt att censurera rop på rättvisa målade på den lagliga väggen på p-huset Ana.
Text i videon:
Isoleraisrael:: Malmö stad har i ett internt policydokument till sanerare beslutat att särbehandla politisk graffiti, affischering osv riktat mot Eurovision och/eller "konflikten i Israel/Palestina".
Ligger det i stadens demokratiska mandat att hantera kritik mot detta annorslunda än övrig "skadegörelse"?
"Skadegörelse" i citationstecken då policyn uppenbarligen sträcker sig till lagliga former med. T.ex. så målas "Free Palestine över av sanerare på P-huset Annas lagliga vägg på filmen i slide 3.
Att Malmö stad särbehandlar och motarbetar budskap mot (...)
Idag protesterade vi mot statsminister Bluffe Kristersson både i Malmö och Lund.
Jag var med i Malmö, precis som jag varit med på så många av de demonstrationer som hållts i staden som jag mäktat med. Det berättas att mötet (hos BRIS på Stortorget) blev mycket stört av vårt oväsen, våra slagord, vår närvaro, vårt "hat".
Just det där "Hatet i Gazakrigets spår"(sic) som Sydsvenskan snackar om äger ingen som helst koppling till verkligheten. Men det är väl klart som fan att en liberal jävla blaska väljer de vinklarna (krig istället för folkmord, hat istället för vånda, oro, omsorg, kärlek) för att slippa relatera till någon sorts faktisk, på riktigt, verklighet.
Folk har rätt att göra uppror mot förtryck. Faktum är att det förväntas av folk att de ska göra just uppror mot förtryck. Istället pratas det om "krig", om "hat", om "israels rätt att försvara sig"—som om historien började den sjunde oktober 2023 och inte 75 år tidigare med fördrivningen av 750000 palestinier från sina hem, från sina marker, från sitt land. Israeler som ockuperade deras hem vet att berätta hur de kom till hus där maten fortfarande stod varm på borden.
...men det är "hat" vi visar, när vi vill att världen ska följa folkrätten, det är "hat" vi visar när vi kräver att ockupationen upprör.
"Israel har rätt att försvara sig?"
Jag har sagt det förr, jag kommer upprepa det tills världen förstår: Den enda "rätt" Israel har är att förvänta sig motstånd. Motstånd mot ockupation, motstånd mot folkfördrivning, motstånd mot apartheid, motstånd mot folkmordet, denna trekvartssekel långa Nakba, de bedriver.
Från floden till havet!
Palestinas frihet är kravet!
Så, idag kom malmös sionister ut i full styrka till stadsbiblioteket för att sprida lögner som exvis "Hamas är Putin", "Det började den 7:e oktober" och så vidare.
Dessutom applåderade de, och jublade, när "deras" panelist tyckte att Israel inte skulle bojkottas från Eurovision.
Det hela lämnade en... det lämnade en ganska fadd smak i munnen.
Två tredjedelar av dem uppges vara kvinnor och barn. Det är svindlande.
Och ändå har de som säger att det hade kunnat vara många fler dödsoffer rätt. Men de säger det men någon slags övertygelse om att det betyder att Israel inte dödar civila, att den här siffran skulle kunna vara mycket högre om de faktiskt ville göra det.
Tänker man så har man faktiskt inte förstått någonting.
Det som sker runt omkring är själva kärnan i kriget, utrensningen. Det handlar inte bara om antalet döda.
Att driva människor till svält, att skrämma och ständigt leka med dem, säga: evakuera hit, nej, jag bara skojar, åk dit istället!
Att med precision driva människor till desperation, få dem att offra allt för lite mjöl och sen säga: kolla, djur.
Att svälta ut dem och sen spela oskyldig.
Det finns ingen större ondska.
Det skulle väl kanske vara att se att det händer men ändå inte våga sätta ord på det: massaker, folkmord, terror.
Det skulle väl kanske vara att låta det pågå. Titta på filmen på människorna i matkön och tänka: Kolla, de beter sig som djur! De trampar på varandra och slåss om mat. Barbarer!"