Idag protesterade vi mot statsminister Bluffe Kristersson både i Malmö och Lund.
Jag var med i Malmö, precis som jag varit med på så många av de demonstrationer som hållts i staden som jag mäktat med. Det berättas att mötet (hos BRIS på Stortorget) blev mycket stört av vårt oväsen, våra slagord, vår närvaro, vårt "hat".
Just det där "Hatet i Gazakrigets spår"(sic) som Sydsvenskan snackar om äger ingen som helst koppling till verkligheten. Men det är väl klart som fan att en liberal jävla blaska väljer de vinklarna (krig istället för folkmord, hat istället för vånda, oro, omsorg, kärlek) för att slippa relatera till någon sorts faktisk, på riktigt, verklighet.
Folk har rätt att göra uppror mot förtryck. Faktum är att det förväntas av folk att de ska göra just uppror mot förtryck. Istället pratas det om "krig", om "hat", om "israels rätt att försvara sig"—som om historien började den sjunde oktober 2023 och inte 75 år tidigare med fördrivningen av 750000 palestinier från sina hem, från sina marker, från sitt land. Israeler som ockuperade deras hem vet att berätta hur de kom till hus där maten fortfarande stod varm på borden.
...men det är "hat" vi visar, när vi vill att världen ska följa folkrätten, det är "hat" vi visar när vi kräver att ockupationen upprör.
"Israel har rätt att försvara sig?"
Jag har sagt det förr, jag kommer upprepa det tills världen förstår: Den enda "rätt" Israel har är att förvänta sig motstånd. Motstånd mot ockupation, motstånd mot folkfördrivning, motstånd mot apartheid, motstånd mot folkmordet, denna trekvartssekel långa Nakba, de bedriver.
Från floden till havet!
Palestinas frihet är kravet!
